Tärningsspelaren

Förstagångsväljare väljer röd-grönt

Skönt att få ett kvitto på att regeringen inte har något stöd bland ungdomarna för sin orättvisa politik.

"Enligt  lyckoforskningen  inser  inte  individen att aspirationerna ökar i takt med inkomsten. Detta innebär att hon felallokerar sin tid och sin konsumtion – hon  lägger, genom arbete, ner för mycket tid på att skaffa sig materiella värden. Detta leder till en suboptimal individuell och aggregerad nytta. Av den anledningen bör beskattningen av arbete betraktas som en korrigering av ett marknadsmisslyckande, vars effekter bör internaliseras; den som åsamkar skada ska också betala för den. Konsekvensen av detta blir att beskattningen av arbete, i motsats till vad den etablerade teorin stipulerar, ökar den ekonomiska effektiviteten eftersom den reducerar incitamenten att konsumera sådant som inte gynnar välbefinnandet." (Lind, 2005)

Fullkomligt klockrent citat! (bland många andra kloka slutsatser)

Dagen har varit lång och innehållsrik men jag hoppas att jag får tillfälle att återkomma till denna fantastiska artikel och den högintressanta lyckoforskningen samt inte minst dess praktiska implikationer för ekonomi och politik. Jag avslutar med ytterligare ett citat:

"Ett näraliggande exempel rör det faktum att lyckoforskningen, som sagts tidigare, visat att arbetslösa i genomsnitt är mindre lyckliga än individer med arbete. Denna skillnad i välbefinnande överstiger den lyckoförlust som följer av den arbetslöses lägre inkomster och förklaras av icke-pekuniära faktorer som socialt stigma och brist på meningsfull sysselsättning. Denna insikt riktar ljuset mot den känsliga frågan om arbetslöshetens natur – är den frivillig eller ofrivillig? Varför skulle en rationell individ frivilligt försätta sig i en livssituation som reducerar välbefinnandet? Detta innebär att lyckoforskningen talar emot det nyklassiska synsättet att individen väljer att vara/bli arbetslös därför att arbetet och inkomsten inte uppfattas som ett tillräckligt attraktivt alternativ."

Människor i rika länder är på det hela taget lyckligare än människor som lever i länder drabbade av stor fattigdom. Men när man jämför lyckan i förhållande till inkomsten inom ett land, oavsett om det är fattigt eller rikt, har ekonomisk rikedom bara ett svagt samband med lycka. Även stora förändringar i förmögenhet, t.ex. ett arv eller en lotterivinst, har bara tillfälliga positiva effekter på det subjektiva välbefinnandet.

Pengar är, precis som hälsa, något som skapar olycka om man inte har tillräckligt av det - då viktiga behov inte kan bli tillgodosedda. Men när väl tillräckliga nivåer har nåtts så verkar inte ytterligare ökningar i välstånd göra mycket för att skapa varaktigt välbefinnande.

I kontrast så är arbetslöshet en av de starkaste prediktorerna av otillfredsställelse i livet.

(Passer & Smith, 2008, s. 403-404)

Andra forskningsresultat som stödjer dessa teser är bl.a. det faktum att den allmänna lyckonivån i västvärlden inte har ökat sedan 1950-talet, trots en trefaldig ökning av BNP. Snarare är det en vikande lyckotendens som skönjs på vissa håll, vilket kanske kan förklaras i att ekonomiska värden har trängt bort andra, för människors viktiga, värden.

Dessa forskningsrön, anser jag, stödjer idén om en generell och omfördelande välfärdsstat - där gemensamma nyttigheter fördelas jämlikt - om man vill åstadkomma största möjliga lycka åt största möjliga antal. Ett ojämlikt samhälle med stora ekonomiska klyftor är per definition ett olyckligare samhälle. Detta då lagen om den avtagande gränsnyttan stipulerar att de som tjänar på ojämlikheten inte tjänar lika mycket som de som förlorar på ojämlikhet förlorar. Samhällets totala lyckonivå är alltså högre i ett jämlikt samhälle, alla andra variabler lika.

Den svenska modellen har ju som vi sett också gått att förena med både hög ekonomisk tillväxt och hög BNP, även om dessa mått förstås tål att ifrågasättas som allmänna mått på mänsklig utveckling, en kritik som inte minst lyckoforskningen inbjuder till.

• Trots att de flesta unga australiensiska kvinnor är hälsosamt normalviktiga är bara en femtedel nöjda med sin vikt.

• Bland 12 - 19 år gamla kvinnliga kinesiska studenter är 80 procent bekymrade över sin vikt och känner sig åtminstonde tidvis tjocka.

• Jämfört med manliga amerikanska highschool-studenter är sannolikheten lägre att kvinnliga studenter är överviktiga men det är mycket mer troligt att de bantar och anser sig själva som överviktiga.

• I förhållande till män har kvinnor blivit allt mer missnöjda med sin kropp under andra hälften av 1900-talet.

• Kvinnliga collegestudenter överskattar hur smala de måste vara för att överensstämma med mäns ideal.

(Passer & Smith, 2008, s. 370-371)

Var nöjd med din kropp! Genetiska faktorer står för mellan 40 och 70 procent av variationen i BMI hos män och kvinnor. Kroppen strävar efter jämvikt inom alla områden, homeostas, vilket även inkluderar en idealvikt (eller rättare sagt andel kroppsfett). Denna process håller oss inom en viss, för oss naturlig, viktskala, där kroppen genom förändrat energiutnyttjande och hunger gör det progressivt svårare att antingen öka eller tappa vikt bortom vissa gränser.

Regeringen stänger dörren för utomeuropeiska studenter.

Efter att barnaga förbjöds i Sverige 1979 har graden av stöld, våldtäkt, droganvändning, narkotikaförsäljning och självmord bland tonåringar minskat, enligt en studie av Joan Durrant (2000). Durrant konstaterar att de flesta tecken tyder på en avsevärd förbättring i ungas välbefinnande. Dock är kausaliteten förstås oklar, då många andra ekonomiska och sociala faktorer sannolikt påverkat denna utveckling.

Detta berör en rykande aktuell fråga då Nya Zeeland nyligen höll en folkomröstning där befolkningen tyvärr röstade för barnaga.

Det finns också en korrelation mellan antalet unga barn (0-4) som mördas och förekomsten av barnaga, som Durrant visar i den här artikeln.

Antalet mördade barn:

Sverige: 3
Kanada: 24
USA: 723

Nu aviserar regeringen att man bryter vallöftet om sänkt maxtaxa på fritids. Detta med motiveringen att reformen skulle vara för dyr och att "Det är viktigare att ge kommunerna pengar så att de kan behålla personal i skolan och i vården".

Kostnaden för denna reform skulle, enligt regeringskansliet, bli en halv miljard. Detta bör ställas med de skattesänkningar för drygt 100 miljarder som regeringen genomfört. Att vi inte har råd är inte sant, regeringen har bara valt att prioritera skattesänkningar som, enligt en artikel i dagens Aftonbladet, gett landets miljonärselit åtskilliga miljarder mer i plånböckerna att köpa lyxbilar och exklusiva yachter för.

Detta är också ett dubbelt svek mot barnfamiljerna då det inte bara handlar om mer pengar i plånboken, utan också möjligheten att jobba när barnen är på fritids. Vad jag minns så var det där med fler i arbete ett viktigt mantra för högeralliansen under valrörelsen men det verkar vara glömt nu. Nu är också arbetslösheten i Sverige för första gången högre än genomsnittet i Europa, och ökar snabbare än i dessa länder. Detta för att regeringen valt att prioritera skattesänkningar som framförallt hamnat i de redan rikas plånböcker, istället för att vi ska ha god bemanning inom vården och skolan, eller sysselsättningsskapande åtgärder som utbildning till arbetslösa istället för passiva insatser.

Nu är det förstås svårt att veta vad som hände därute i den konglesiska djunglen, därom kommer knappast klarhet uppstå. Men nog är det intressant att se offentlighetens reaktion när påstådda brott av västerlänningar på afrikansk mark uppenbaras. Faktum är att många europeiska f.d. militärer har tjänstgjort som legoknektar i otaliga afrikanska inbördeskrig och annorstädes i världen, och somliga har där begått krigsförbrytelser och brott mot de mänskliga rättigheterna. Minns den mediala bilden kring fallet Östberg, kvinnan som i Kalifornien, på goda grunder, fälldes för ett brutalt dubbelmord, varav ett polismord - något som förstås slår hårt mot den svenska självbilden. Det faktum att hon var en attraktiv blondin tror jag i högsta grad har påverkat detta fall*, hade det varit en "traditionell" mördare, en inte så snygg man, tror jag allmänheten hade haft svårare att känna sympati för en polismördare. Vilken sympati visades Andreas Axelsson, Tony Olsson och Jackie Arklöv?

Likaså är det svårt att tro att den mänskliga ondskan kan bo i något så gemytligt som skäggiga norska backpackers, eller kallblodiga legosoldater - beroende på hur man vill se det. Det går ju bara att spekulera i norrmännens skuld, men de ibland ryggmärgsmässiga försvar som dyker upp vid sådana här tillfällen vittnar om den djupt rotade europeiska etnocentrismen. Med en historia av kolonialism och krig tycker jag vi borde vara betydligt mer desillusionerade kring bilden av den europeiska välgöraren på afrikansk mark. Krigsprofitörer finns det i alla konflikter - de europeiska legoknektarnas historia i Afrika sträcker sig långt tillbaka i tiden och kan sättas i samband med nedrustning av europeiska försvar under efterkrigstiden och utförsäljningen av dess vapen, något som ofta gött blodiga inbördeskrig i flertalet afrikanska stater. Det är en myt att alla afrikaner bär Kalashnikov, visst florerar ryska vapen i stora mängder, men minst lika flertaliga är alla de europeiska gevär och karbiner som efter att ha tjänat ut sin tid i våra invasionsförsvar hittat sin väg ner till afrikanska inbördeskrig. Filmen Lord of War (2005) skildrar vissa aspekter av denna handel, vars fiktive vapenhandlare är baserad på den högst verklige Viktor Bout.

*Det är ett erkänt psykologiskt faktum att vi känner större sympati för attraktiva människor än vad vi gör för de som inte är det. Jämför med vilka utrotningshotade arter som vi lägger tid och energi på att rädda, det är sällan spindlar, ormar eller insekter som står i fokus. Människor har en tendens att favorisera människor eller arter som på olika sätt liknar en själv eller ens ideal.

UPPDATERING: Europeiska vapen i Afrika hänger förstås också samman med att de kolonialtrupper som var stationerade där kvarlämnade stora mängder vapen och militär materiel när de drog sig tillbaka. Liknande exempel kan man se i Indo-Kina där FNL använde inte bara importerade ryska och kinesiska vapen utan också många franska vapen som blev kvar efter uttåget 1954 efter Vietminhs seger vid Dien Bien Phu.

Så här kan alternativet till den generella välfärdsstaten se ut: USA:s sjukvård.

Det borde vara avskräckande nog för dom som vill sänka skatter, minska progressiviteten i skatteskalan, öppna upp för privata gräddfiler i vården, öka behovet av privata försäkringar och privatisera.

Tyvärr är också Sverige, under moderat ledning, på väg i samma riktning med en fri (över)etableringsrätt inom skola och sjukvård, ett fastprissystem som inte sänker kostnaderna för skattebetalarna (pengsystemet) och en allmän iver (inte minst här i Växjö) att låta allt som är offentligt uppgå i privat ägo i tron att det löser de problem som orsakas av skattemässig underfinansiering och/eller organisatoriska problem. En god välfärd för alla har ett högt pris, det kostar skattepengar. Mycket skattepengar. Tack och lov är vi många som anser att det är ett pris som vi alla bör - i solidaritetens namn - vara med att betala. Från var och en efter förmåga - åt var och en efter behov är en i grunden god och riktig fördelningspolitisk maxim som har visat sin praktiska duglighet. För att alla har rätten till ett gott liv, oberoende av plånbok. Det handlar i grunden om det lika människovärdet. Ett samhälle med stora ekonomiska klyftor är inte bara ekonomiskt och socialt ineffektivt och ohållbart - det strider också mot principen om det lika människovärdet och de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Vi som vill se att alla människors tillerkänns vissa grundläggande rättigheter som rätten till arbete, bostad, sjukvård och trygghet kan aldrig acceptera en sned marknadsfördelning som omöjliggör stora delar av befolkningen frihet över sina liv.

Borgerligheten bedriver återigen - precis som vanligt - oansvarig och orättvis ekonomisk politik. Det är dags för förändring.

100 Mbit/sek uppkoppling. Fett. :)

Camilla Carnmo recenserar Dirty Diaries, vilken jag skrivit om tidigare på bloggen, i Smålandsposten (2009-09-04):

"Är detta feministisk porr? Ja, i betydelsen schyssta produktionsvillkor och inga förnedrande bilder av vare sig kvinnor eller män. Definitivt inga money shots. Och såklart behöver vi nya, andra bilder av kroppar och av sex. Och det är en av behållningarna av Dirty Diaries, alla dessa bilder på ickeopererade stjärtar, vaginor. Upphetsande ansikten, ljuden. Humorn. Poesin. Idén är lysande och genomförande spretigt, men spännande. Fast mest är Dirty Diaries upphetsande på ett intellektuellt plan."

Helt klart en informativ och läsvärd recension.