Tärningsspelaren

"Enligt  lyckoforskningen  inser  inte  individen att aspirationerna ökar i takt med inkomsten. Detta innebär att hon felallokerar sin tid och sin konsumtion – hon  lägger, genom arbete, ner för mycket tid på att skaffa sig materiella värden. Detta leder till en suboptimal individuell och aggregerad nytta. Av den anledningen bör beskattningen av arbete betraktas som en korrigering av ett marknadsmisslyckande, vars effekter bör internaliseras; den som åsamkar skada ska också betala för den. Konsekvensen av detta blir att beskattningen av arbete, i motsats till vad den etablerade teorin stipulerar, ökar den ekonomiska effektiviteten eftersom den reducerar incitamenten att konsumera sådant som inte gynnar välbefinnandet." (Lind, 2005)

Fullkomligt klockrent citat! (bland många andra kloka slutsatser)

Dagen har varit lång och innehållsrik men jag hoppas att jag får tillfälle att återkomma till denna fantastiska artikel och den högintressanta lyckoforskningen samt inte minst dess praktiska implikationer för ekonomi och politik. Jag avslutar med ytterligare ett citat:

"Ett näraliggande exempel rör det faktum att lyckoforskningen, som sagts tidigare, visat att arbetslösa i genomsnitt är mindre lyckliga än individer med arbete. Denna skillnad i välbefinnande överstiger den lyckoförlust som följer av den arbetslöses lägre inkomster och förklaras av icke-pekuniära faktorer som socialt stigma och brist på meningsfull sysselsättning. Denna insikt riktar ljuset mot den känsliga frågan om arbetslöshetens natur – är den frivillig eller ofrivillig? Varför skulle en rationell individ frivilligt försätta sig i en livssituation som reducerar välbefinnandet? Detta innebär att lyckoforskningen talar emot det nyklassiska synsättet att individen väljer att vara/bli arbetslös därför att arbetet och inkomsten inte uppfattas som ett tillräckligt attraktivt alternativ."