Exemplet USA
Så här kan alternativet till den generella välfärdsstaten se ut: USA:s sjukvård.
Det borde vara avskräckande nog för dom som vill sänka skatter, minska progressiviteten i skatteskalan, öppna upp för privata gräddfiler i vården, öka behovet av privata försäkringar och privatisera.
Tyvärr är också Sverige, under moderat ledning, på väg i samma riktning med en fri (över)etableringsrätt inom skola och sjukvård, ett fastprissystem som inte sänker kostnaderna för skattebetalarna (pengsystemet) och en allmän iver (inte minst här i Växjö) att låta allt som är offentligt uppgå i privat ägo i tron att det löser de problem som orsakas av skattemässig underfinansiering och/eller organisatoriska problem. En god välfärd för alla har ett högt pris, det kostar skattepengar. Mycket skattepengar. Tack och lov är vi många som anser att det är ett pris som vi alla bör - i solidaritetens namn - vara med att betala. Från var och en efter förmåga - åt var och en efter behov är en i grunden god och riktig fördelningspolitisk maxim som har visat sin praktiska duglighet. För att alla har rätten till ett gott liv, oberoende av plånbok. Det handlar i grunden om det lika människovärdet. Ett samhälle med stora ekonomiska klyftor är inte bara ekonomiskt och socialt ineffektivt och ohållbart - det strider också mot principen om det lika människovärdet och de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Vi som vill se att alla människors tillerkänns vissa grundläggande rättigheter som rätten till arbete, bostad, sjukvård och trygghet kan aldrig acceptera en sned marknadsfördelning som omöjliggör stora delar av befolkningen frihet över sina liv.
Det borde vara avskräckande nog för dom som vill sänka skatter, minska progressiviteten i skatteskalan, öppna upp för privata gräddfiler i vården, öka behovet av privata försäkringar och privatisera.
Tyvärr är också Sverige, under moderat ledning, på väg i samma riktning med en fri (över)etableringsrätt inom skola och sjukvård, ett fastprissystem som inte sänker kostnaderna för skattebetalarna (pengsystemet) och en allmän iver (inte minst här i Växjö) att låta allt som är offentligt uppgå i privat ägo i tron att det löser de problem som orsakas av skattemässig underfinansiering och/eller organisatoriska problem. En god välfärd för alla har ett högt pris, det kostar skattepengar. Mycket skattepengar. Tack och lov är vi många som anser att det är ett pris som vi alla bör - i solidaritetens namn - vara med att betala. Från var och en efter förmåga - åt var och en efter behov är en i grunden god och riktig fördelningspolitisk maxim som har visat sin praktiska duglighet. För att alla har rätten till ett gott liv, oberoende av plånbok. Det handlar i grunden om det lika människovärdet. Ett samhälle med stora ekonomiska klyftor är inte bara ekonomiskt och socialt ineffektivt och ohållbart - det strider också mot principen om det lika människovärdet och de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Vi som vill se att alla människors tillerkänns vissa grundläggande rättigheter som rätten till arbete, bostad, sjukvård och trygghet kan aldrig acceptera en sned marknadsfördelning som omöjliggör stora delar av befolkningen frihet över sina liv.
Kommentarer
Postat av: Kalle
Tydligen växer okunskap på träd. Rötterna går djupt men kunskapen stannar där och då det saknas både tillväxt och visdom växer trädet inte vidare mot skyarna.
Trackback
