Norrmän begår inte brott?
Nu är det förstås svårt att veta vad som hände därute i den konglesiska djunglen, därom kommer knappast klarhet uppstå. Men nog är det intressant att se offentlighetens reaktion när påstådda brott av västerlänningar på afrikansk mark uppenbaras. Faktum är att många europeiska f.d. militärer har tjänstgjort som legoknektar i otaliga afrikanska inbördeskrig och annorstädes i världen, och somliga har där begått krigsförbrytelser och brott mot de mänskliga rättigheterna. Minns den mediala bilden kring fallet Östberg, kvinnan som i Kalifornien, på goda grunder, fälldes för ett brutalt dubbelmord, varav ett polismord - något som förstås slår hårt mot den svenska självbilden. Det faktum att hon var en attraktiv blondin tror jag i högsta grad har påverkat detta fall*, hade det varit en "traditionell" mördare, en inte så snygg man, tror jag allmänheten hade haft svårare att känna sympati för en polismördare. Vilken sympati visades Andreas Axelsson, Tony Olsson och Jackie Arklöv?
Likaså är det svårt att tro att den mänskliga ondskan kan bo i något så gemytligt som skäggiga norska backpackers, eller kallblodiga legosoldater - beroende på hur man vill se det. Det går ju bara att spekulera i norrmännens skuld, men de ibland ryggmärgsmässiga försvar som dyker upp vid sådana här tillfällen vittnar om den djupt rotade europeiska etnocentrismen. Med en historia av kolonialism och krig tycker jag vi borde vara betydligt mer desillusionerade kring bilden av den europeiska välgöraren på afrikansk mark. Krigsprofitörer finns det i alla konflikter - de europeiska legoknektarnas historia i Afrika sträcker sig långt tillbaka i tiden och kan sättas i samband med nedrustning av europeiska försvar under efterkrigstiden och utförsäljningen av dess vapen, något som ofta gött blodiga inbördeskrig i flertalet afrikanska stater. Det är en myt att alla afrikaner bär Kalashnikov, visst florerar ryska vapen i stora mängder, men minst lika flertaliga är alla de europeiska gevär och karbiner som efter att ha tjänat ut sin tid i våra invasionsförsvar hittat sin väg ner till afrikanska inbördeskrig. Filmen Lord of War (2005) skildrar vissa aspekter av denna handel, vars fiktive vapenhandlare är baserad på den högst verklige Viktor Bout.
*Det är ett erkänt psykologiskt faktum att vi känner större sympati för attraktiva människor än vad vi gör för de som inte är det. Jämför med vilka utrotningshotade arter som vi lägger tid och energi på att rädda, det är sällan spindlar, ormar eller insekter som står i fokus. Människor har en tendens att favorisera människor eller arter som på olika sätt liknar en själv eller ens ideal.
UPPDATERING: Europeiska vapen i Afrika hänger förstås också samman med att de kolonialtrupper som var stationerade där kvarlämnade stora mängder vapen och militär materiel när de drog sig tillbaka. Liknande exempel kan man se i Indo-Kina där FNL använde inte bara importerade ryska och kinesiska vapen utan också många franska vapen som blev kvar efter uttåget 1954 efter Vietminhs seger vid Dien Bien Phu.
Likaså är det svårt att tro att den mänskliga ondskan kan bo i något så gemytligt som skäggiga norska backpackers, eller kallblodiga legosoldater - beroende på hur man vill se det. Det går ju bara att spekulera i norrmännens skuld, men de ibland ryggmärgsmässiga försvar som dyker upp vid sådana här tillfällen vittnar om den djupt rotade europeiska etnocentrismen. Med en historia av kolonialism och krig tycker jag vi borde vara betydligt mer desillusionerade kring bilden av den europeiska välgöraren på afrikansk mark. Krigsprofitörer finns det i alla konflikter - de europeiska legoknektarnas historia i Afrika sträcker sig långt tillbaka i tiden och kan sättas i samband med nedrustning av europeiska försvar under efterkrigstiden och utförsäljningen av dess vapen, något som ofta gött blodiga inbördeskrig i flertalet afrikanska stater. Det är en myt att alla afrikaner bär Kalashnikov, visst florerar ryska vapen i stora mängder, men minst lika flertaliga är alla de europeiska gevär och karbiner som efter att ha tjänat ut sin tid i våra invasionsförsvar hittat sin väg ner till afrikanska inbördeskrig. Filmen Lord of War (2005) skildrar vissa aspekter av denna handel, vars fiktive vapenhandlare är baserad på den högst verklige Viktor Bout.
*Det är ett erkänt psykologiskt faktum att vi känner större sympati för attraktiva människor än vad vi gör för de som inte är det. Jämför med vilka utrotningshotade arter som vi lägger tid och energi på att rädda, det är sällan spindlar, ormar eller insekter som står i fokus. Människor har en tendens att favorisera människor eller arter som på olika sätt liknar en själv eller ens ideal.
UPPDATERING: Europeiska vapen i Afrika hänger förstås också samman med att de kolonialtrupper som var stationerade där kvarlämnade stora mängder vapen och militär materiel när de drog sig tillbaka. Liknande exempel kan man se i Indo-Kina där FNL använde inte bara importerade ryska och kinesiska vapen utan också många franska vapen som blev kvar efter uttåget 1954 efter Vietminhs seger vid Dien Bien Phu.
Kommentarer
Trackback
