Är det sant att fattigdomen i världen minskar?
Man skulle kunna se det så här, detta är ett hypotetiskt exempel men det speglar verkliga förhållanden: Om de som var fattiga förr hade 1 krona så har de idag 2 kronor. Om de som var rika förr hade 15 kronor har de idag 28 kronor. I procent räknat så är den fattige vinnaren, med knapp marginal. Men i absoluta tal så är det övertydligt att nästan all världens tillväxt de senaste 30 åren har tillfallit de redan rika.
Fortfarande är 1,4 miljarder människor, i absolut mening, att räkna som fattiga (<$1/dag). Och gapet mot de rika bara ökar för varje år som går. Detta i kombination med att oändlig tillväxt är omöjlig på en ändlig planet leder oss till slutsatsen att kapitalismen aldrig kommer kunna lösa fattigdomen om utvecklingen fortsätter som idag, det skulle krävas 100 000 år av exponentiell tillväxt för världens fattiga att nå upp till vår levnadsnivå, något som är ekologiskt omöjligt (och det är knappast moraliskt försvarbart heller).
Det är inte försvarbart att vissa superrika fortsätter att dra ifrån samtidigt som minskningen av fattigdomen, i de fall det verkligen sker (på många håll står det stilla, på 30 år har t.ex. ingen utveckling skett i Afrika söder om Sahara) går mycket långsamt.
Sen så är 1-dollarmåttet på absolut fattigdom förstås ett mått som säger väldigt lite om människors verkliga välfärd och levnadsstandard (i likhet med BNP-måttet). Mäter man fattigdom i relativ fattigdom (vilket bättre speglar individens upplevelse av fattigdom, att man har mindre jämfört med andra) så har fattigdomen ökat då klyftorna idag är enorma och växer snabbt för var dag som går, både inom och mellan länder.
Men för att summera ett långt resonemang, är fattigdomsproblemet löst den dagen alla på jorden tjänar MINST $1 om dagen? (något 1,4 miljarder människor ännu inte gör)
Svarar du ja på den frågan så kan det väl funka med kanske 100 år till av kapitalism och exponentiell tillväxt för denna nivå att uppnås (men då riskerar klimatförändringar att försämra förutsättningarna för liv på stora delar av jorden).
Svarar du nej behövs omfördelning.
Exponentiell tillväxt som gynnar alla är en kapitalistisk utopi som aldrig kommer realiseras i längden, snarare leder det oss mot ekologisk katastrof.
Fortfarande är 1,4 miljarder människor, i absolut mening, att räkna som fattiga (<$1/dag). Och gapet mot de rika bara ökar för varje år som går. Detta i kombination med att oändlig tillväxt är omöjlig på en ändlig planet leder oss till slutsatsen att kapitalismen aldrig kommer kunna lösa fattigdomen om utvecklingen fortsätter som idag, det skulle krävas 100 000 år av exponentiell tillväxt för världens fattiga att nå upp till vår levnadsnivå, något som är ekologiskt omöjligt (och det är knappast moraliskt försvarbart heller).
Det är inte försvarbart att vissa superrika fortsätter att dra ifrån samtidigt som minskningen av fattigdomen, i de fall det verkligen sker (på många håll står det stilla, på 30 år har t.ex. ingen utveckling skett i Afrika söder om Sahara) går mycket långsamt.
Sen så är 1-dollarmåttet på absolut fattigdom förstås ett mått som säger väldigt lite om människors verkliga välfärd och levnadsstandard (i likhet med BNP-måttet). Mäter man fattigdom i relativ fattigdom (vilket bättre speglar individens upplevelse av fattigdom, att man har mindre jämfört med andra) så har fattigdomen ökat då klyftorna idag är enorma och växer snabbt för var dag som går, både inom och mellan länder.
Men för att summera ett långt resonemang, är fattigdomsproblemet löst den dagen alla på jorden tjänar MINST $1 om dagen? (något 1,4 miljarder människor ännu inte gör)
Svarar du ja på den frågan så kan det väl funka med kanske 100 år till av kapitalism och exponentiell tillväxt för denna nivå att uppnås (men då riskerar klimatförändringar att försämra förutsättningarna för liv på stora delar av jorden).
Svarar du nej behövs omfördelning.
Exponentiell tillväxt som gynnar alla är en kapitalistisk utopi som aldrig kommer realiseras i längden, snarare leder det oss mot ekologisk katastrof.
Kommentarer
Trackback
