Ett bra förslag av Folkpartiet (och ett väldigt dåligt)
Om man såg Uppdrag Granskning i förrgår så välkomnar man nog Folkpartiets förslag om "att landstingen bör införa hyrläkarstopp och stafettläkarförbud i särskilt känsliga vårdgrenar". Dock är folkpartisterna förstås ute och cyklar när de skriver att "fri etablering för vårdgivarna utan politisk detaljreglering" är något som skulle förbättra vården. Ska vi överhuvudtaget ha någon form av etablering av privata vårdgivare ska detta givetvis regleras av dom som står för kostnaderna och helhetsansvaret, politikerna.
Konsekvenserna av "fri" etablering är redan kända, många nya vårdcentraler i Stockholms innerstad som inte möter ett faktiskt vårdbehov utan bara välbärgade människors efterfrågan på läkarkontakter i tid och otid. Då vårdgivarna får betalt per patientbesök tjänar de givetvis stora pengar på att locka till sig så många friska patienter som möjligt för i regel korta rutinundersökningar, utan några tids- eller kostnadskrävande behandlingar - samtidigt som resurserna till detta tas från vårdcentraler i förorterna, där det faktiska vårdbehovet är många gånger större. Etablering där är inte lika gynnsam för privat företagsamhet då de som kommer på läkarbesök många gånger faktiskt är sjuka och kräver behandling, vilket ger mindre vinstmöjligheter. Vårdresurserna styrs alltså från de som har vårdbehov till de som inte har vårdbehov. De privata företagens rättigheter överordnas själva meningen med skattefinansierad sjukvård, behovsprincipen.
För alla som överhuvudtaget är intresserade av privatiseringar, och dess effekter, rekommenderar jag varmt Anne-Marie Lindgrens rapport Ta tillbaka demokratin!, en saklig redogörelse för verklighetens faktiska tillstånd, oaktat liberala utopisters drömmar och fantasier om marknadens överlägsenhet och förträfflighet.
Konsekvenserna av "fri" etablering är redan kända, många nya vårdcentraler i Stockholms innerstad som inte möter ett faktiskt vårdbehov utan bara välbärgade människors efterfrågan på läkarkontakter i tid och otid. Då vårdgivarna får betalt per patientbesök tjänar de givetvis stora pengar på att locka till sig så många friska patienter som möjligt för i regel korta rutinundersökningar, utan några tids- eller kostnadskrävande behandlingar - samtidigt som resurserna till detta tas från vårdcentraler i förorterna, där det faktiska vårdbehovet är många gånger större. Etablering där är inte lika gynnsam för privat företagsamhet då de som kommer på läkarbesök många gånger faktiskt är sjuka och kräver behandling, vilket ger mindre vinstmöjligheter. Vårdresurserna styrs alltså från de som har vårdbehov till de som inte har vårdbehov. De privata företagens rättigheter överordnas själva meningen med skattefinansierad sjukvård, behovsprincipen.
För alla som överhuvudtaget är intresserade av privatiseringar, och dess effekter, rekommenderar jag varmt Anne-Marie Lindgrens rapport Ta tillbaka demokratin!, en saklig redogörelse för verklighetens faktiska tillstånd, oaktat liberala utopisters drömmar och fantasier om marknadens överlägsenhet och förträfflighet.
Kommentarer
Trackback
